Det där med liv o död kommer nog aldrig ha någon egentlig logik. Allt är ju förutbestämt enligt min tro, med särskilt logisk kan jag inte påstå att det är ändå.
Jag har precis fått reda på att en väldigt speciell person inte längre finns i livet.. en människa som satt djupa spår i mej och som fått mitt liv att bli såå himla mycket bättre.. Hon fick mej att börja leva igen och se ljuset på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
Att en sådan person som har sån inverkan på så många människors liv tas från sin plats på jorden är för mej obegripligt.
Jag kommer ihåg första gången jag träffade henne.. jag var jätte nervös och förväntade mej att få sitta i ett hörn på en stol i ett mörkt och deprimerande rum och försöka hålla tillbaka tårarna när vi skulle prata om en massa jobbigt, som de flesta har erfarit när de pratat med en psykolog. Men det jag mötte i detta rum var något jag aldrig hade kunnat drömma om. Denna kvinna var ingen vanlig psykolog, hon var så långt från normens psykologer man kan komma.. Det fanns liv i henne, och hon utstrålade och gav sån livsglädje att jag inte kunde annat än att älska henne från första stund. Den gången gick jag inte med gråten i halsen därifrån och tyckte synd om mej själv.. jag lämnade det rummet med ett stort leende på läpparna och tog en promenad i vårsolen och kunde inte sluta tänka på denna människa jag nyss träffat. Jag visste med all säkerhet att jag ville tillbaka till det där rummet.
Jag minns även dagen då hon fick bort de där stora tunga stenarna jag haft i mitt bröst och på mina axlar.. Med hennes ord kunde jag släppa taget om stenarna, dom försvann, och jag kunde inte fatta vad som just hänt.. kunde inte fatta att det kunde gå.. kunde inte förstå att det kunde vara så pass lätt. Att några ord kan förändra hela någons liv!
"Du ska inte älta det som varit, det är inget du kan göra något åt. Det är dina erfarenheter som format dej till den du är idag!"
Tyvärr kommer jag inte ihåg ordagrant vad hon sa, men betydelsen var att "varför grubbla och må dåligt över något som varit och som man inte kan göra något åt när man kan lära utav det och gå vidare som en vinnare av den lärdomen. Allt man är med om i livet är det som formar den person man är och utan det skulle man inte vara den man är. Hon fick mej att känna mej glad över att ha det liv jag haft, för annars hade jag inte lärt mej det jag lärt mej och vuxit av dom lärdomarna.
^..Jag vet att du gjort ditt här på jodern, och jag kan bara vara tacksam över att ha fått vara en av dom vars liv du berörde.. Så länge jag lever kommer en del av mitt hjärta ha en plats för dej..^
