Jag har funderat lite nu och jag försöker förstå vad som försigår och händer inne i huvudet på en människa som väljer något så drastiskt som att ta sitt liv...
Vad är det som gör att man tar det beslutet? Att gå från tanke till en faktisk handling.. Man måste må nått otroligt dåligt och kan inte se en endaste liten chans till att må bättre eller få nån form av hjälp om man väljer att lämna sin partner och inte minst sina barn!
Är det en självisk handling att ta sitt liv? Att lämna hela sin familj för att man inte orkar kämpa längre? Vad tänker man när man går där hemma med sin familj som inget anar? Hur kan man med dom tankarna? Jag har väldigt svårt att förstå att man kan gå och planera en sån sak, och ännu svårare att förstå hur man sedan kan ta tanken och planen till handling, när familjen lever som vanligt där hemma och inget anar. Tänker man ens, eller är det bara något man gör? Kan man gå o planera en sån sak en tid medan man fortsätter med vardagen ett tag till? Eller kommer det plötsligt? Hur kan man se ens barn i ögonen under denna tid, när man vet att man snart kommer att lämna dom.. försöker man diskret ta farväl, krama dom lite extra mycket.. säja lite oftare att man älskar dom? Eller försvinner man bara?
Dom tankarna har jag haft nu sedan jag fått beskedet att en granne jag växt upp med nu valt att gå denna väg...
Jag hoppas din själ fått frid nu Ingegerd
R.I.P
3 kommentarer:
Hoppas dina tankar blir lättare snart..
Jättebra skrivet gumman, jag har oxå liknande funderingar, men jag tror o hoppas att hon gått o tänkt på det länge, länge o att det inte var något infall vilket jag verkligen inte tror att det var.
Hon måste ha mått något så otroligt dåligt o inte sett någon annan utväg överhuvudtaget, annars skulle hon aldrig ha lämnat sina barn på det viset, det kan jag bara aldrig tro.
Jag kan personligen tycka att det är bland det fegaste OCH samtidigt det mest modiga man kan göra, men absolut den allra, allra hemskaste tänkbara handling man kan göra mot sin familj som måste leva vidare när det värsta som kan drabba dom har hänt.
Kram // mamma
Ja jag håller helt med! Förstår inte hur man kan lämna sin familj så på det sättet...
Skicka en kommentar