Idag är det 7 år sedan vi förlorade min moster i en bilolycka! Att man kan ta sej ur en sån chock och tragedi helskinnad. För 7 år sedan kändes det som en omöjlighet, men idag kan jag tänka på Lotta med ett leende på läpparna och vara glad att jag fick ha henne i mitt liv den tid jag fick.
Jag tror inte att tiden läker Alla sår, men det blir lättare och lättare att hantera och man känner tillslut på ett helt annat sätt!
Självklart är det fortfarande jobbigt emellanåt när man tänker på vissa saker. När vi har den årliga släkt grillningen och hon inte är med, eller när jag tänker på att hon aldrig fick veta innan hon dog att jag oxå är gay. Det hade känts underbart om jag fick berätta det för henne och prata med henne om det, eftersom hon själv var gay!
Men jag vet att vi kommer ses igen Lotta! Det är det som gör det lättare att gå vidare!
"I will always be your safe protector. A shadow wich will follow you each day"
<3
1 kommentar:
Jag vet hur du känner hjärtat, och som tur är lättar det lite med tiden, men tiden läker inte ALLA sår, det är bara så, men såren blir med tiden inte riktigt lika djupa o gör inte riktigt lika ont, och tur är väl det för vem skulle annars orka leva vidare.
Love you // mamma
Skicka en kommentar