Man tror sej känna många människor, men det är inte förrän man kommer in på djupet som man verkligen lär känna dom. När man får ta del av olika känslor, personliga saker. Det är då man känner sej speciell, att få vara den som blir anförtrodd.
Jag lyssnar och blir berörd, jag läser och känner hur det skär i hjärtat, känner din sorg och saknad. Vill hålla om dej, gråta med dej när du delar din smärta, skratta åt roliga minnen du berättar, le åt tanken på vilken fin ängel himlen fick... Hur svårt det än är så får du tänka på att du har en alldeles egen ängel som sitter där bredvid dej, alltid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar