Tomhet, rädsla, ensamhet...

För en stund kände jag att jag hade det bra, en känsla jag inte haft på länge länge! Det kändes som jag var påväg åt rätt håll både privat, jobb och i tillvaron. Det kändes bra... så bra. Jag såg inte längre det mörka i mitt förflutna, jag såg bara det ljusa som framtiden och nuet hade att erbjuda.
Vad hände? Just nu känner jag ett litet mörker igen... ensamhet. Vad vill jag med mitt liv? Hur kommer jag dit? Kan jag nå dit på egen hand? Nej, jag behöver någon vid min sida, någon som fyller ut mitt tomrum.. någon som ger mej ett leende på läpparna och som gör att dagen blir så mycket finare även i den djupaste dimma.
Ensamhet är något jag gärna är utan...